Håkan Hellström i NYC

Gustav Broström | Publicerad 2016-05-05 08:00 | Lästid: 3 minuter

I onsdags förra veckan åkte jag och Sandra till NYC. Vi var där för att bevittna ett stycke svensk musikhistoria, ett nytt kapitel i en av den svenska musikhistorien. Håkan Hellströms första konsert i USA.

Förväntningarna var skyhöga, mängder av svenska musikjournalister var på plats och Sveriges generalkonsul Leif Pagrotsky hade fest till Håkans ära.

Håkan-outfit! Dagen till ära var jag klädd i matroshatt och randig tröja, såklart! En gubbe hejdade mig och sa “I used to wear one of those, but a hundred years ago!”

Jacka - H&M

Tröja - COS

Jeans - Acne Studios

Sneakers - Stan Smith

Jag vill säga att det var knökat med folk i den lilla konsertlokalen på Gramercy Theater men icke. Lokalen var förvisso fylld till bredden men med gott om utrymme för dans.

När han klev upp på scenen iförd en klassisk John Lennon-tisha lyfte taket och den redan euforiska publiken vrålade som om de aldrig hade vrålat förr. Den empatiske rockstjärnan kände igen hardcore-fansen som stod längst fram och hade köat sedan tidig morgon.

På scen med bandet finns även LaGaylia Frazier, sångerskan som i Sverige kanske är mest känd för sin medverkan i Melodifestivalen. Hennes brutalt soulfulla stämma ger inte bara Håkans låtar mer själ utan höjde energin på scen såväl som i publiken, låt efter låt.

Med konstant gåshud svalde jag låt efter låt och ville bara ha mer. Låtlistan var precis som Håkan själv, en stökig göteborgskille, det var som om han tagit en handfull låtar, kastat upp i luften och låtit ödet avgöra vad som spelades när.

Mot slutet av konserten, efter kärleksfulla mellanprat där han innerligt bad oss ditresta om ursäkt för vår långa resa, tar han ett musikaliskt och energifyllt kliv upp (som om han kunde komma högre?). Han avslutar med Känn ingen sorg för mig Göteborg och Det kommer aldrig var över för mig och jag är femton år igen och smygröker vid lampfabriken i Hammarby Sjöstad.

När konserten är över och vi förgäves bett om fler extranummer ramlar publiken vimmelkantig ut i New Yorks natt regniga natt, men det bryr sig ingen om.