Helvetesjävlaskit (och tack)

Här är min försenad årskrönika, eller , snarare, ett försök till en sådan.

2014 går knappt att beskriva med ord.

Jag kom in på drömprogrammet på högskolan. Jag jobbade på världens bästa jobb. Jag började med stilleben. Jag startade företag. Jag förlorade min mamma.

Det bottenlösa sorg jag lever i blir inte bättre. Tiden läker inte alla sår. När min bästa vän, min största idol och mitt livs största kärlek, min mamma, tog sitt liv vändes allt upp och ner. Att varje dag vakna med huvudet fyllt av tjära, ändlösa nätter med svettiga lakan och hjärtslitande mardrömmar och kolsvart känslan av emotionell bakfylla, gör det inte lättare att gå vidare. Det blir inte "lite bättre varje dag". Det som händer efter en tid är uppdelningen av känslor. Jag kan nu, 10 månader efter att mamma försvann, sortera i det känslomässiga bankvalvet. Sorg i ett fack, ilska i ett annat och tonvis med oförstående i ett tredje. Sorgen, ilskan och frågorna kommer bli mina tre närmsta följeslagare genom livet, något jag nu börjat acceptera.

Det är tomrummet jag inte kan acceptera eller förstå. Fortfarande får jag impulsen att ringa henne. Jag ser henne på gatan. Jag ser henne i mina drömmar varje natt. Hur jag än försöker kan jag inte komma fram till henne, hon hör mig inte, hon ser mig inte. Jag trampar på stället, oförmögen att ta mig vidare.

Under året som gått har jag haft den oändliga lyckan att få stöd. Fyra äldre systrar och kloka vänner som bär en i svåra tider är få förunnat. Därför vill jag ta tillfället i akt att tacka alla er, inte bara familj och vänner, utan även alla ni som har mailat, inboxat, instagrammat och på andra sätt visat ert stöd. Utan er hade jag inte orkat.

Tack till Ella, Clea, Elsa, Sandra, Pontus, Magnus, Jenny, Joakim, Alexandra, Blanka, Sonia, Aili, Erik, Jimmy, Gustav, Anna, Lovisa, Signe, Therese, Cia, Josephine, Jenny, Lisa, Daniel och alla ni andra. Tack, från botten av mitt hjärta.

HÄR finns en länk till ett tidigare inlägg, komplett med länkar om du eller någon du känner mår dåligt.

---

This past year has been the worst in my life. I lost my best friend in life, my dear mother. This is a homage to all my friends and family who has helped my the last year. All my love and deepest respect.